SVT gör felaktiga tolkningar av en Sifo-undersökning beställd av Svenska kyrkan

SVT publicerade i går en artikel med rubriken ”Fler kvinnor tror på Gud – men kvinnor vänder ryggen till”. Den rapporterar om en ny Sifo-undersökning som har gjorts på uppdrag av Svenska kyrkan. Jag har per mejl på förfrågan till Svenska kyrkan fått tillgång till en mer utförlig presentation av undersökningen. I detta blogginlägg granskar jag huruvida påståenden som görs i artikeln verkligen har stöd i undersökningen.

Men först ska jag kommentera en sak som inte nämndes i SVT:s artikel, nämligen att bland dem som svarade på frågorna (1000 st) så uppgav 73 procent att de var medlemmar i Svenska kyrkan. Detta är högre än andelen för befolkningen i stort (61 procent år 2016). De svarande är alltså inte helt representativa för den svenska befolkningen. Konsekvensen är rimligen att befolkningen som helhet är mindre gudstroende än vad man kan tro när man läser siffrorna. Detta borde SVT ha nämnt i artikeln.

I ingressen skriver SVT följande:

Svenskar är kända för att vara ett sekulariserat folk, men trots det fortsätter en majoritet av invånarna i Sverige att tro på ”något”.

Påståendet om en majoritet stöds inte alls i undersökningen. Det är bara 43 procent som väljer ett svarsalternativ där man anger att man tror på något. 35 procent svarar ”Jag tror inte på någon Gud, övernaturlig makt eller kraft” och 22 procent svarar ”Jag vet inte vad jag ska tro på”. Inte heller stöds påståendet enligt brödtexten själv av andra liknande undersökningar som har gjorts: ”I studier som gjorts de senaste åren uppger stadigt drygt 40 procent av svenskarna att de har någon form av tro.”

SVT:

Av kvinnorna är det 27 procent som anger att de inte tror på någon gud överhuvudtaget, motsvarande siffra för männen är 41 procent.

Siffrorna stämmer. Svarsalternativet var ”Jag tror inte på någon Gud, övernaturlig makt eller kraft”.

SVT:

Totalt uppger 43 procent av svenskarna att de tror på gud, men bara nio procent av dessa svarar att de tror på en opersonlig högre makt, de flesta svarar mer svävande att gud snarare är något inom varje människa än något utanför.

Påståendet om 43 procent tycker jag är tveksamt. Det är bara ett av alternativen som innehåller ordet ”Gud”, nämligen ”Jag tror att Gud snarare är något inom varje människa än något utanför”, och det alternativet får bara 20 procent. För att få det till 43 procent måste man även räkna med alternativen ”Jag tror på en högre makt som man ha en personlig relation till” (14 procent) och ”Jag tror på en opersonlig högre makt eller kraft” (9 procent). Det är såvitt jag kan bedöma inte orimligt att definiera Gud så att båda de alternativen innebär gudstro, men att skriva att 43 procent ”uppger att de tror på Gud” anser jag är lite missvisande.

Siffran nio stämmer, men svarsalternativet var ”Jag tror på en opersonlig högre makt eller kraft”. Ordet kraft utelämnas alltså av SVT. Eftersom kraft och makt inte är direkta synonymer tycker jag att SVT gör fel som förkortar svarsalternativet på det sättet.

Påståendet om ”de flesta” stämmer inte om man med ”de flesta” menar en majoritet av dem som svarar att de tror på något, vilket jag skulle säga följer av den enda korrekta betydelsen av ”de flesta”. Det är dock det vanligaste av de tre alternativen.

Vad en "studie vid Oxford" egentligen säger om Twitter-länkar till falska nyheter i den franska valrörelsen

I en ledarartikel skriver Arvid Åhlund på di.se om falska nyheter och vad man bör göra för att motverka dem. I artikeln påstås följande:

Inför valet i Frankrike i våras översköljdes väljare av påhittade historier. En fjärdedel av alla politiska nyheter som delades på Twitter under valrörelsen var falska, enligt en studie vid Oxford.

I detta blogginlägg granskar jag huruvida man verkligen kan dra den slusatsen av studien. Med största sannolikhet är det den här studien som avses. Ingenstans i studien finner jag någon grund för påståendet att en fjärdedel av nyheterna var falska. Hur kan det då komma sig att påståendet görs? Svaret tror jag är att Reuters gör ett snarlikt påstående i den här artikeln, som refererar till samma studie, och att Reuters tolkning når Åhlund. I Reuters artikel står nämligen följande skrivet:

Just days before France votes in the first round of a presidential election, the study [by Oxford University researchers] said misinformation at times has accounted for one-quarter of the political links shared on Twitter in France. It defined "junk news" as deliberately false stories and those expressing "ideologically extreme, hyper-partisan or conspiratorial" views with logical flaws and opinions passed along as facts.

Även här nämns andelen en fjärdedel, och inte heller den här gången finner jag något stöd i studien. Om man jämför de båda citaten så kan man konstatera att en skillnad mellan dem är att Åhlund skriver att nyheterna var falska medan Reuters använder ordet "misinformation". Den som läser texten på di.se får intrycket att studien slår fast att en fjärdedel av alla politiska nyheter var "påhittade historier". Själva studien är på bara fem sidor, så jag har svårt att tro att det är jag som har missat något i den. Att motbevisa Reuters påstående är enklare än att göra detsamma för Åhlunds, i och med att Reuters skriver mer utförligt om studien. Jag tänker därför nu, likt jag nyss gjorde för Åhlunds påstående, ge den bästa förklaringen jag kan komma på till varför Reuters skrev som de gjorde, för att på så sätt försöka övertyga er om att Reuters, och därmed Åhlund, har fel.

Eftersom Reuters direkt efter meningen om en fjärdedel skriver ner studiens definition av "junk news", är det troligt att de menar att det är "junk news" som står för en fjärdedel av länkarna. Vad är det då som studien egentligen säger om "junk news" och dess procentandel? Det "kluriga" för någon som är dålig på att läsa statistik och under stark tidspress är att någon procentsiffra för "skräpnyheternas" andel av de totala länkarna aldrig ges i tabellen som visar de olika kategoriernas andelar (tabell 3). Anledningen är att länkarna är uppdelade i två olika nivåer av kategorier, och skräpnyheternas kategori tillhör kategorierna på den lägre nivån. "Junk news" är en underkategori till kategorin "Other Political News and Information".

Vad man kan se i tabellen är att "Other Political News and Information" står för 19,6 procent av totalen och att "Junk News" står för 21,3 procent av alla länkarna som faller under den övre kategorin "Other Political News and Information". Enkel matematik ger att "Junk News" därmed står för 0,213 * 0,196 = 0,041748, dvs. ungefär fyra procent av totalen. Långt ifrån en fjärdedel alltså! Min gissning är att Reuters läste siffran 21,3 procent och trodde att det var skräpnyheternas andel av totalen. Nu är ju visserligen 21,3 procent en femtedel snarare än en fjärdedel, men de kanske tänkte att om det ligger mellan en fjärdedel och en femtedel så går det bra att skriva en fjärdedel.

Jag tycker det är dåligt av Arvid Åhlund och di.se att publicera en text som förvanskar en studies resultat. Studien finns tillgänglig för alla och är på bara fem sidor, så att köpa ett påstående som görs om den av Reuters utan att faktakolla är illa. Dessutom framgår det hos Reuters att "junk news" inte bara inkluderar "deliberately false stories" medan Åhlund ger intrycket av att han menar falska nyheter i betydelsen "påhittade historier". Min syrliga slutkläm får bli att jag genom denna granskning ironiskt nog har avslöjat en "falsk nyhet".